Det känns, det känns, underbart.

Det börjar röra sig där jag sitter, uppe på Smack.

Jag kollar förvirrat omkring och ser att Carrie tagit loss Smack och låtit honom skritta iväg med mig. Jag i min fantasi värld hade bara följt med i rörelserna och njutit. Efter en stund förstår jag vad jag håller på med.

- Vad gör ni? skriker jag och slänger mig av Smack som blir så rädd att han hoppar till.

Carrie tappar honom och han travar iväg... Melody kommer springandes efter honom i full fart och skriker.

- Vad håller du på med? du skrämer iväg min häst!

Jag kollar generat ner i marken och beslutar mig sedan för att springa tillbaka.

- Jag måste gå, säger jag och springer fort tillbaka till huset.

När jag kommer in låser jag dörren och tittar genom fönstret. Melody och Carrie skriker på varandra. Melody står utan Smack och gråter.

- omg, viskar jag tyst för mig själv och känner hur ögonen tåras.

Jag har skrämt iväg en annan häst och nu är den borta. Det verkar som hon frågar var jag är för hon kommer rusande mot huset i full fart när Carries läppar formar "i huset".

Jag öppnar denna när hon hysteriskt "plingar" på dörren.

- Vad är det? frågar jag mjukt och låtsats som jag inte märkt vad som hänt.

- Vadå, vad är det? svarar Melody mycket argt.

Jag kollar bara undrande på henne.

- Så du vet inte att du precis dödade min häst? frågar Melody och brister ut i gråt.

Paniken slår ut och jag står med hängande armar och öppen mun.

- Vadå, död? säger jag.

- Jo, när du skrämde iväg honom så sprang han mot...

~ läs, följ, kommentera ~

Var tvungen att göra den kort för att den skulle vara spännande :o

vad tycker ni då?

vad händer med Smack? :oo 

Bort från allt elände. allt skit. bara vara själv. föralltid.

Jag hör mammas röst och skratt nerifrån hallen. Fotsteg som går till köket, drar fram kakor och saft. Jag lägger örat mot dörren, lyssnar vad de säger. Då hör jag Carrie...

- Är Meg hemma? Vi skulle gärna vilja prata med henne.

- Javisst, ja. Svarar mamma, hon är uppe på sitt rum!

Det hörs fotsteg i trappan och lågt talande röster. Dörren till mitt rum öppnas, Carrie och Melody kliver in och sätter sig på golvet.

- Hej, säger Carrie och ler.

- Hejdå, svarar jag och reser mig upp.

- Lägg av nu, säger Carrie och slår till mig mjukt på armen.

- Det är ni som ska lägga av, skriker jag.

- Vi har inte gjort något dumt, vi försöker bara hjälpa dig, säger Carrie lungt och tittar på Melody.

- Men stick, jag hatar er, skriker jag igen.

Melody reser sig hastigt, men Carrie drar snabbt ner henne igen. Melody viskar något till Carrie som får henne att lysa upp.

- Kom, säger Carrie, ställer sig upp och vinkar.

- Jag stannar här, svarar jag tvärsäkert.

- Nej, du kommer med här, säger Melody som inte sagt något på hela tiden, bara suttit still och lyssnat.

Jag reser mig motvilligt upp och går ner till hallen med Carrie och Melody. Jag tar på mig skor och jacka.

- Var ska vi? undrar jag och drar min rosa mössa över huvudet

- Ut, kom nu, svarar Carrie och ler lurigt.

Jag tar på mig ett par vantar och gå ut. Där ute ser jag de två hästarna. Jag står med öppen mun och flåsar.

- Vad är det? frågar Melody, mår du bra?

- Jaja, klart jag mår bra, svarar jag kaxigt.

Carrie ger mig hennes ridhjälm och jag tittar undrande på henne.

Försöker hon få mig att rida på någon av hästarna? aldrig!

- Ta på den, säger Carrie.

- Va? frågar jag och tittar på henne.

- Nu eller aldrig? svarar hon.

- Aldrig, säger jag och ger henne hjälmen.

Carrie bryr sig inte ett dugg utan sätter mig hjälmen och drar mig till "Smack" som Melodys ponny verkar heta.

- Jag vill inte, svarar jag och försöker dra mig loss ur hennes grepp.

Men Carrie är mycket starkare än mig, så det är bara att ge upp. Hon slänger upp mig och plötsligt sitter jag på häst ryggen igen.

Det känns,

det känns.

underbart!

~ läs, följ, kommentera ~

Hon bröt sitt löfte ändå? :o

Men jag tänker aldrig mer börja rida igen. aldrig.

Jag sitter i min fåtölj vid fönstret. Tittar ut.

Lite längre ner på vägen ser jag två hästar med ryttare.

- Säg inte att det är de! viskar jag tyst för mig själv och dunkar näven i fönsterkarmen.

Jag tar fram den sprukna mobilen ut fikan, trycker fram "nytt sms" och skriver in Carries nummer.

"Varför är ni påväg hit? -.-"

Efter bara några sekunder kommer ett svar.

"För att vi vill prata med dig!"

Jag svär tyst för mig och ska precis slänga mobilen i vägen igen då jag hör hur det ringer på dörren.

-Va? redan här, har de galopperat eller? säger jag hopplöst till mig själv.

Jag springer till fönstret där jag ser deras hästar uppbundna vid grinden.

En av de är en musgrå ponny med bläs, c-ponny skulle jag gissa på. Ponnyn är fet och hänger med huvudet, han ser väldigt trött ut. Jag kan gissa på en jobbig och trög ponny. Typsikt Melody ponny.

Den andra är en apelkastad storhäst. Runt 160, perfekt för Carrie, både pigg och tillräkligt snygg för att få henne att falla.  Han har huvudet högt och ser spöken över allt, svansen dinglar i luften och hans öron ligger slikat bakåt när den fete ponnyn sparkar mot honom. Jag kan inte slita blicken från de, fast jag har lovat att skita i hästar. Jag har faktiskt lust att bara hoppa upp och rida iväg.

Bort från allt elände.

allt skit.

bara vara själv.

föralltid.

~ ber så mycket om ursäkt för jätte korta kapitel, men det är faktiskt meningen ~

Länkbyte? :)

Någon som vill?

isåfall kommentera här :)

länka min blogg, om du inte gjort de inom 3 dagar så länkar jag inte dig heller!

behöver mer läsare, så det skulle vara väldigt snällt ifall ni kunde länka.

Mitt liv är förstört och det kommer det alltid att vara. Ett liv utan hästar är ett skit liv.

Jag kommer gående med skolväskan hängande över axlen.

Kläd i svarta mjukis byxor, ett svart linne och en blå stor munkjacka över.

Luvan har jag över huvudet för att dölja ansiktet.

När jag går förbi Carrie och Melody som står och pratar hejdar Melody mig.

- Hur länge ska du hålla på såhär? säger hon och rättar till luggen som lagt sig över ögonen.

Jag vänder mig bara om och forsätter gå. Men långt kommer jag inte då jag känner en hand greppa tag om min arm och dra mig tillbaka.

- Jag frågade en fråga, kan du vara snäll att svara på den? frågar Melody och tittar ilsket på mig.

- Nej, svarar jag och rycker åt mig min arm och börjar springa mot klassrummet.

Jag hör hur de springer efter mig, jag med min dåliga kondition tappar farten och de hinner ifatt mig.

- Du verkar inte veta någonting? nu är det Carrie som tar över. - Bara för att vi får egna hästar behöver väll inte du sluta, är du verkligen så avendsjuk?

- Kanske det, svarar jag kaxigt. Men det angår inte er?

- Du skulle få bli medryttar åt Jaco, ridigt honom då jag inte varit där. Haft honom som din egen! säger Carrie.

-Vem är Jaco? frågar jag och låtsas som om jag inte bryr mig.

- Du vet inte ens vad min häst heter eller hur han ser ut! skriker Carrie och rusar där ifrån med Melody i släptåg.

Det var igentligen inget jag tänkt på, att få sköta deras hästar eller rida!

De var mina bästisar och de hade säkert lånat ut.

Att jag förstört mitt liv genom att sluta med hästar var världens misstag.

Men jag tänker aldrig mer börja rida igen. aldrig.

~ Läs, följ, kommentera ~

ursäkta för korta kapitel men x)

Två månader tidigare

Jag slänger mig ner i sängen.

Gråter. Gråter tills det inte finns tårar kvar.

Varför? Varför ska de få en och inte jag?

Jag trycker mobilen hårt i handen, slänger den i väggen. Skärmen är krossad.

- Skit! skriker jag och sparkar till soptunnan så soporna åker ut över golvet.

Jag river ner alla hästplanscher, skrynklar ihop de och skriker.

Tur att inte mamma är hemma, annars hade hon kommit och undrat vad jag höll på med.

Jag ska sluta med hästar, aldrig mer röra en, aldrig.

Nu

Jag springer in i klassrummet. Först. För att få chansen att sätta mig längst bak och undvika klasskamraterna. Speciellt Carrie och Melody.

Ända sen Carrie och Melody fick egna hästar har jag aldrig änns pratat med de.

När de försöker prata med mig, vänder jag mig bara om och går där ifrån.

Några gånger har det tillochmed försökt få med mig till stallet!

Och jag höll mitt löfte "aldrig mer röra en häst, aldrig".

Jag har inte sett en häst sen två månader. Eller jo, men bara när vi kört med bil och hästhagar har passerat med hästar i. Men då har jag bara titta bort.

Mitt liv är förstört och det kommer det alltid att vara. Ett liv utan hästar är ett skit liv.

~ Vad tycker ni då? ~

haha tyckte den var helt okej xd

~ Horses forever ~

Denna novellen handlar om...

Meg har två bästisar Carrie och Melody.

Eller rättare sagt, hade.

När Carrie och Melody fick egna hästar, förändrades inte bara deras liv utan också Meg´s.

Meg lägger av med hästar helt och undviker de i skolan.

Men saknaden av hästarna är stor.

Hur ska hon någonsin lyckas att bli lycklig igen? 

~ Läs, följ, kommentera ~