Jag vet inte vad jag ska svara, köpa honom skulle betyda allt, men....

jag har lovat att aldrig börja rida på riktigt igen, och mamma skulle aldrig låta mig få en egen häst.

Speciellt inte nu när jag slutat med hästar helt!

- Hallå? frågar Annie, har du somnat, eller?

- Oj, tänkte på annat, skrattar jag.

- Vad säger du? säger Annie, du kan åtminstonde provrida honom.

- Jag vet inte, mumlar jag.

Hästhovar som klickar i marken hörs och in kommer Smack och Melody.

Smack har grönt saliv som droppar ner i höet när han lungt tuggar på en tuss gräs utifrån.

Efter kommer Jaco och Carrie. Jaco slänger med huvudet, blåser upp näsborrarna och nästan travar in i boxen.

- Lung, säger Carrie och klappar Jaco lungnande på halsen.

Jag tittar på Annie som myser med Polo.

- Nej, säger jag.

- Va? svarar Annie och vaknar upp ur drömmarna.

- Nej, säger jag igen.

- Vadå nej? frågar Annie och tittar undrande på mig.

- Jag vill inte, säger jag.

- Vad vill du inte? svarar Annie, ha Polo?

- Precis

- Men...

- Jag vill bara inte

- okeej

Carrie och Melody kommer fram och frågar ifall jag vill följa med och fota de när de rider.

- det går bra, svarar jag och tar fram Carries kamera som hänger på boxdörren.

Carrie och Melody ryktar, sadlar och tränsar snabbt och på bara ett kick är de uppe på hästarna.

Jag tittar på Polo igen, men bestämer mig för att lämna de ifred. Snabbt springer jag ifatt Carrie och Melody som redan kommit en bit.

De rider på åkrar, i skogen och grus-vägar.

Tillsist är vi entligen klara och vi rider hem igen...

~ Följ, sprid och kommentera ~ 

kortis idag :( 

förlåt för dålig uppdatering.

Under de minuterna måste jag komma på ett sätt att smita! Men hur?

- Jag måste kissa, säger jag till Melody.

- Det kan du göra när vi är i stallet, svarar hon och ler.

- Men det är akut, säger jag igen och titta argt på henne.

- Försök inte smita, säger hon och skrattar.

- Bussen kommer nu, ropar Carrie och pekar mot den gröna bussen som kommer körandes mot oss.

- Jaha, nu finns det ingen chans att komma undan, suckar jag och ger Carrie en tröttsam blick.

- Sluta nu, tänk posetivt istället! säger Carrie och knuffar till mig.

Vi klampar in i bussen och sätter oss i mitten ungefär. Jag sitter brevid en gammal tant medan Carrie och Melody sitter framför mig och pratar hysteriskt om hästar och vad de ska göra när de kommer fram.

Jag kanske kan gömma mig och hoppa av nästa utan att märker något? Nä, jag sitter kvar och väntar till nästa hållplats där jag hoppar av! Perfekt idé.

Nästa hållplats bla.bla Säger högtalarna.

Nu gäller det. Här ska jag av.

Men Melody och Carrie verkar läsa mina tankar för så fort jag reser mig upp frågar de vart jag ska.

- Jag vill inte till ert stall! skriker jag.

- Men kom igen, nästa hållplats och vi är framme, svarar Carrie och tittar milt på mig.

Jag sätter mig ner igen och efter bara några få minuter är vi framme.

Ett fint vitt stall med fina hagar. En ståtlig hingst sträcker stålt på nacken och travar med hög svans.

Jag ser både Smack och Carries häst.

Vi går in i stallet och Carrie tar en grimma och ett grimskaft. Melody gör det samma.

- Här, säger Melody och ger mig en grimma och ett grimskaft.

- Va? frågar jag och tittar undrande på henne.

- Du kan ta in Polo, svara Melody och peckar på en isabell färgad ponny.

Jag går mot hagen, Polo tittar upp och ser mig.

- Hej hej, mannar jag och sträcker fram handen mot honom.

Han luktar och låter mig snällt sätta på grimman.

Jag leder honom till stallet och in i hans box.

- Gud så söt du är, säger jag och pussar hans mule.

- Jaså, du gillar min häst? säger en tjej som står utanför boxen.

- Oj, förlåt! ursäktar jag. Är det din häst?

- Vad säger du förlåt till? frågar hon. Ja det är det, fast han är tillsalu.

- Jaha, de sa att jag skulle ta in honom, men, svarar jag.

- Absolut ingen fara, Annie förresten, säger hon och skakar min hand.

- Meg, säger jag och ler.

- Du kanske är intresserad av honom? frågar Annie.

Jag vet inte vad jag ska svara, köpa honom skulle betyda allt, men....

~ läs, följ, kommentera ~

Nu blir det lite bilder i novellerna :)

- Jo, när du skrämde iväg honom så sprang han mot...

 ... vägen, där kom en bil, Melody tar ett djupt andetag. - och bilen körde över ho..n.oo.mm.

Det känns som en bil kör över mig. Bara rakt över mig, som om jag inte fanns.

- Vad säger duu? stammar jag fram och håller handen för munnen, nära att spy.

- April, april din dumma sil, utbrister hon och skrattar tills hon ligger dubbelvikt på marken.

Jag står med hängande armar och öppen mun.

- Det där var inte alls kul! skriker jag. - Jag trodde att jag dödat din häst.

Hon forsätter att skratta och skratta.

- Var är han nu då? frågar jag och kollar irriterat på henne.

Hon slutar skratta och sätter sig upp.

- Han galopperade hem, säger hon och torkar tårarna från skrattanfallet.

- Jaha, nu har jag iallafall ridigt och det är något jag kommer ångra länge, svarar jag och smäller igen dörren framför henne.

- Vad har hänt, Meg? frågar mamma och tittar upp från sin "sköna hem" tidning.

- Inget, vi bara typ sa hej, svarar jag och rusar upp från trappan.

Nästa dag i skolan träffar jag Melody och Carrie som tvingar mig att följa med till stallet.

Jag protesterar men tvingas ändå.

Efter skolan försöker jag smita men Carrie och Melody tar tag i mig och drar med mig till busshållplatsen.

Vi ska ta buss nummer 9 som kommer om 5 minuter.

Under de minuterna måste jag komma på ett sätt att smita!

Men hur?

~ Läs, följ, kommentera ~

Hur ska hon kunna smita från Carrie och Melody?

Mer kommentarer, tack :)

Det känns, det känns, underbart.

Det börjar röra sig där jag sitter, uppe på Smack.

Jag kollar förvirrat omkring och ser att Carrie tagit loss Smack och låtit honom skritta iväg med mig. Jag i min fantasi värld hade bara följt med i rörelserna och njutit. Efter en stund förstår jag vad jag håller på med.

- Vad gör ni? skriker jag och slänger mig av Smack som blir så rädd att han hoppar till.

Carrie tappar honom och han travar iväg... Melody kommer springandes efter honom i full fart och skriker.

- Vad håller du på med? du skrämer iväg min häst!

Jag kollar generat ner i marken och beslutar mig sedan för att springa tillbaka.

- Jag måste gå, säger jag och springer fort tillbaka till huset.

När jag kommer in låser jag dörren och tittar genom fönstret. Melody och Carrie skriker på varandra. Melody står utan Smack och gråter.

- omg, viskar jag tyst för mig själv och känner hur ögonen tåras.

Jag har skrämt iväg en annan häst och nu är den borta. Det verkar som hon frågar var jag är för hon kommer rusande mot huset i full fart när Carries läppar formar "i huset".

Jag öppnar denna när hon hysteriskt "plingar" på dörren.

- Vad är det? frågar jag mjukt och låtsats som jag inte märkt vad som hänt.

- Vadå, vad är det? svarar Melody mycket argt.

Jag kollar bara undrande på henne.

- Så du vet inte att du precis dödade min häst? frågar Melody och brister ut i gråt.

Paniken slår ut och jag står med hängande armar och öppen mun.

- Vadå, död? säger jag.

- Jo, när du skrämde iväg honom så sprang han mot...

~ läs, följ, kommentera ~

Var tvungen att göra den kort för att den skulle vara spännande :o

vad tycker ni då?

vad händer med Smack? :oo 

Bort från allt elände. allt skit. bara vara själv. föralltid.

Jag hör mammas röst och skratt nerifrån hallen. Fotsteg som går till köket, drar fram kakor och saft. Jag lägger örat mot dörren, lyssnar vad de säger. Då hör jag Carrie...

- Är Meg hemma? Vi skulle gärna vilja prata med henne.

- Javisst, ja. Svarar mamma, hon är uppe på sitt rum!

Det hörs fotsteg i trappan och lågt talande röster. Dörren till mitt rum öppnas, Carrie och Melody kliver in och sätter sig på golvet.

- Hej, säger Carrie och ler.

- Hejdå, svarar jag och reser mig upp.

- Lägg av nu, säger Carrie och slår till mig mjukt på armen.

- Det är ni som ska lägga av, skriker jag.

- Vi har inte gjort något dumt, vi försöker bara hjälpa dig, säger Carrie lungt och tittar på Melody.

- Men stick, jag hatar er, skriker jag igen.

Melody reser sig hastigt, men Carrie drar snabbt ner henne igen. Melody viskar något till Carrie som får henne att lysa upp.

- Kom, säger Carrie, ställer sig upp och vinkar.

- Jag stannar här, svarar jag tvärsäkert.

- Nej, du kommer med här, säger Melody som inte sagt något på hela tiden, bara suttit still och lyssnat.

Jag reser mig motvilligt upp och går ner till hallen med Carrie och Melody. Jag tar på mig skor och jacka.

- Var ska vi? undrar jag och drar min rosa mössa över huvudet

- Ut, kom nu, svarar Carrie och ler lurigt.

Jag tar på mig ett par vantar och gå ut. Där ute ser jag de två hästarna. Jag står med öppen mun och flåsar.

- Vad är det? frågar Melody, mår du bra?

- Jaja, klart jag mår bra, svarar jag kaxigt.

Carrie ger mig hennes ridhjälm och jag tittar undrande på henne.

Försöker hon få mig att rida på någon av hästarna? aldrig!

- Ta på den, säger Carrie.

- Va? frågar jag och tittar på henne.

- Nu eller aldrig? svarar hon.

- Aldrig, säger jag och ger henne hjälmen.

Carrie bryr sig inte ett dugg utan sätter mig hjälmen och drar mig till "Smack" som Melodys ponny verkar heta.

- Jag vill inte, svarar jag och försöker dra mig loss ur hennes grepp.

Men Carrie är mycket starkare än mig, så det är bara att ge upp. Hon slänger upp mig och plötsligt sitter jag på häst ryggen igen.

Det känns,

det känns.

underbart!

~ läs, följ, kommentera ~

Hon bröt sitt löfte ändå? :o

Men jag tänker aldrig mer börja rida igen. aldrig.

Jag sitter i min fåtölj vid fönstret. Tittar ut.

Lite längre ner på vägen ser jag två hästar med ryttare.

- Säg inte att det är de! viskar jag tyst för mig själv och dunkar näven i fönsterkarmen.

Jag tar fram den sprukna mobilen ut fikan, trycker fram "nytt sms" och skriver in Carries nummer.

"Varför är ni påväg hit? -.-"

Efter bara några sekunder kommer ett svar.

"För att vi vill prata med dig!"

Jag svär tyst för mig och ska precis slänga mobilen i vägen igen då jag hör hur det ringer på dörren.

-Va? redan här, har de galopperat eller? säger jag hopplöst till mig själv.

Jag springer till fönstret där jag ser deras hästar uppbundna vid grinden.

En av de är en musgrå ponny med bläs, c-ponny skulle jag gissa på. Ponnyn är fet och hänger med huvudet, han ser väldigt trött ut. Jag kan gissa på en jobbig och trög ponny. Typsikt Melody ponny.

Den andra är en apelkastad storhäst. Runt 160, perfekt för Carrie, både pigg och tillräkligt snygg för att få henne att falla.  Han har huvudet högt och ser spöken över allt, svansen dinglar i luften och hans öron ligger slikat bakåt när den fete ponnyn sparkar mot honom. Jag kan inte slita blicken från de, fast jag har lovat att skita i hästar. Jag har faktiskt lust att bara hoppa upp och rida iväg.

Bort från allt elände.

allt skit.

bara vara själv.

föralltid.

~ ber så mycket om ursäkt för jätte korta kapitel, men det är faktiskt meningen ~

Länkbyte? :)

Någon som vill?

isåfall kommentera här :)

länka min blogg, om du inte gjort de inom 3 dagar så länkar jag inte dig heller!

behöver mer läsare, så det skulle vara väldigt snällt ifall ni kunde länka.

Mitt liv är förstört och det kommer det alltid att vara. Ett liv utan hästar är ett skit liv.

Jag kommer gående med skolväskan hängande över axlen.

Kläd i svarta mjukis byxor, ett svart linne och en blå stor munkjacka över.

Luvan har jag över huvudet för att dölja ansiktet.

När jag går förbi Carrie och Melody som står och pratar hejdar Melody mig.

- Hur länge ska du hålla på såhär? säger hon och rättar till luggen som lagt sig över ögonen.

Jag vänder mig bara om och forsätter gå. Men långt kommer jag inte då jag känner en hand greppa tag om min arm och dra mig tillbaka.

- Jag frågade en fråga, kan du vara snäll att svara på den? frågar Melody och tittar ilsket på mig.

- Nej, svarar jag och rycker åt mig min arm och börjar springa mot klassrummet.

Jag hör hur de springer efter mig, jag med min dåliga kondition tappar farten och de hinner ifatt mig.

- Du verkar inte veta någonting? nu är det Carrie som tar över. - Bara för att vi får egna hästar behöver väll inte du sluta, är du verkligen så avendsjuk?

- Kanske det, svarar jag kaxigt. Men det angår inte er?

- Du skulle få bli medryttar åt Jaco, ridigt honom då jag inte varit där. Haft honom som din egen! säger Carrie.

-Vem är Jaco? frågar jag och låtsas som om jag inte bryr mig.

- Du vet inte ens vad min häst heter eller hur han ser ut! skriker Carrie och rusar där ifrån med Melody i släptåg.

Det var igentligen inget jag tänkt på, att få sköta deras hästar eller rida!

De var mina bästisar och de hade säkert lånat ut.

Att jag förstört mitt liv genom att sluta med hästar var världens misstag.

Men jag tänker aldrig mer börja rida igen. aldrig.

~ Läs, följ, kommentera ~

ursäkta för korta kapitel men x)